Förebygg risken för fång på betet

IMG_2232

2018-04-12

Ökar risken för fång på betet? Det var rubrik på en föreläsning som nyligen arrangerades av Upplands Vallförening på Jällaskolan i Uppsala. Ett 100-tal personer kom för att lyssna på vad fång innebär och hur man kan förebygga.

- Det är besvärligt att ha en fånghäst, och har hästen en gång drabbats är risken stor att den drabbas igen. Det är också mycket smärtsamt för den drabbade hästen, betonade Cecilia Müller, universitetslektor i hästens utfodring och skötsel vid SLU i Uppsala, som var en av föreläsarna.

- Det finns flera olika faktorer som kan ge upphov till fång hos hästar. Två orsaker som man oftast pratar om i utfodringssammanhang är felaktig utfodring som kan ge feljäsningar i grovtarmen, och nedsatt insulinkänslighet eller insulinresistens hos hästen. Alla pusselbitar i sammanhanget är inte på plats, men båda dessa faktorer anses på olika sätt kunna resultera i inflammation i hoven. Genom inflammationen sker en vävnadsskada som kan ge hovbensrotation och/eller hovbenssänkning. När detta sker utsätts hästen för mycket stark smärta och många fånghästar försöker avlasta sina framben genom att lägga vikten på bakbenen och ställa sig i en typisk "fånghästställning".

Tidigare beskrevs fång som en enhetlig sjukdom men idag vet man att fång kan ingå i flera olika sjukdomskomplex och kan uppstå i många olika sammanhang. Ett exempel är ekvint metabolt syndrom. Trots att man länge har forskat kring fång finns dock fortfarande många frågetecken.

VISSA RASER DRABBAS MER
Enligt statistik från försäkringsbolaget Agria är det cirka 15 hästar per dag som drabbas och cirka två hästar per dag som avlivas på grund av fång. Man har även sett att vissa hästraser tycks vara mer i riskzonen för att utveckla fång, bland annat shetlandsponnyer, gotlandsruss, islandshästar och iberiska hästar. Så hur ska man som hästägare tänka för att förebygga?

- Det finns flera viktiga åtgärder som hästägare behöver ha i åtanke, påpekade Cecilia Müller. Bland annat att vara försiktig vid alla typer av foderbyten och att ge sin häst foder som är anpassat för just den hästen vad gäller ras och användningsområde. Man ska också se till att hästarna inte blir feta. Motion hjälper också till att förbättra insulinkänsligheten och kan även minska risken för fetma.

Många hästägare överskattar det arbete som hästen faktiskt utför och det är därför viktigt att man regelbundet hullbedömer sin häst. Fetma hos häst börjar bli allt vanligare och kan leda till ohälsa. Ökad fettansättning i mankammen, över revbenen och runt svansfästet bör man vara vaksam på.

BEHÖVS SUCCESIV ÖVERGÅNG
Att släppa sin häst på ett sommarbete innebär förstås ett plötsligt foderbyte. Från att kanske ha stått på stall halva dygnet och utfodrats med hö eller hösilage samt gått i en mindre rasthage får hästen plötsligt tillgång till kraftigt gräs under dygnets alla timmar.
Hästar måste få en successiv övergång till betet. Hästar som har EMS kan sällan gå på bete alls, eftersom gräsintaget är mycket svårt att kontrollera. Feta hästar bör inte släppas ut dygnet runt på gräs förrän efter midsommar då gräset gått i ax och börjat blomma, och därmed också får ett lägre näringsinnehåll. Det bör också vara på en begränsad betesyta, så att den feta hästen inte kan äta sig ännu fetare på obegränsad betestillgång.

OLIKA ORSAKER TILL FÅNG PÅ BETET
- Fång på betet beror i regel på två olika orsaker; att hästen får en feljäsning i grovtarmen via det plötsliga foderbytet, eller att den får hög halt av insulin i blodet. Vilken roll fodrets innehåll av socker spelar i dessa sammanhang är något som på senare år kommit allt mer i fokus.

I allt vallfoder finns glukos, fruktos, sukros och fruktaner i olika halter beroende på typ av vallgröda, och under vilka förhållanden som fodret odlats och skördats. Dessa icke-strukturella kolhydrater kallas tillsammans för WSC (water soluble carbohydrates) När fodret skickas på analys kan det vara klokt att begära analys även på WSC om man har en häst som är insulinresistent, fångbenägen eller överviktig.

SLÄPP INTE FÅNGHÄSTAR PÅ FRITT BETE
- Hästar,som har haft fång eller som diagnosticerats vara insulinresistenta eller ha ekvint metabolt syndrom bör aldrig släppas fritt på bete. Gräset kan variera stort och snabbt i sockerinnehåll samtidigt som det är svårt att reglera hur mycket hästen faktiskt äter, säger Cecilia Müller.

Hon betonar att en häst som fått diagnosen ekvint metabolt syndrom (EMS) kan löpa tio gånger högre risk att utveckla fång om den går på bete, jämfört med hästar som inte har EMS.

STOR VARIATION PÅ SOCKER I GRÄSET
Vid föreläsningen på Jälla medverkade även Magnus Halling från SLU. Han beskrev bland annat hur sockerhalten varierar i olika gräsarter som används för vallfoder. För den som har en fånghäst kan det vara värdefullt att ta reda på vilka sorts gräs som finns i en slåttervall samt i en beteshage.
Miljöfaktorer spelar väldigt stor roll för hur hög eller låg sockerhalten blir i olika gräsarter, men rajgräsen har kapacitet att bilda mycket socker, så just de kanske inte är att föredra om man eftersträva låg sockerhalt i betet eller vallfodret.

SOCKERHALTEN SÄNKS OM VALLEN GÖDSLAS
- Många hästgårdar har äldre gräsvallar som sköts väldigt extensivt, det vill säga de gödslas sällan och plöjs heller inte upp och sås om särskilt ofta. När en vall sköts på det sättet blir halterna av WSC högre än på en intensivt skött vall. Genom att gödsla vallarna med kväve kan man alltså sänka sockerhalten.
Däremot ökar ju förstås avkastningen på vallen med gödsling, så man kan behöva begränsa hur stor yta hästen betar om man behöver kontrollera betesintaget.

Sockerhalten går även ner i ett inplastat ensilage som har en torrsubstanshalt under cirka 50 procent, då själva ensileringsprocessen förbrukar socker. Den typen av vallfoder kan alltså vara bättre att ge till fånghästar än att försöka hitta ett fjolårshö som i själva verket kan ha ganska höga halter av socker. Ökad lagringstid är inte något som medför att sockerhalten i hö sjunker.

Text: Carin Wrange, HästSverige, faktagranskad av Cecilia Müller, SLU

För dig som vill fördjupa dig ytterligare finns ny vetenskaplig artikel inom ämnet (se länken) som visar att insulinresponsen hos hästar följer sockerhalten i vallfodret. Forskningen är gjord vid SLU.