Hästens miljö

Salmonella i hagar

Salmonella i hästhagar

Salmonella kan överleva länge i jord som är blandad med gödsel. Som förebyggande åtgärd rekommenderas att kontinuerligt mocka ur hästhagen. Kalkning undersöks som saneringsmetod till hagar.

Ett utbrott av salmonella hos hästar kan ställa till med allvarliga problem för svensk hästnäring. För större stall med en hög genomströmning av hästar så blir det naturligtvis störst problem.

Salmonellasmitta

Salmonellasmitta i hästhagen är svår att bli av med. Foto: Julio Gonzalez

Små arealer

Många stallar har begränsad tillgång till mark. Rasthagar är oftast små och hårt utnyttjade av hästar. Det gör att marken blir upptrampad och i hög grad blandad med gödsel.

En sådan markmiljö kan bli en reservoar för salmonellabakterier, alltså en källa för spridning av smitta till andra hästar och till miljön.

Svårt att sanera mark

Att sanera en kontaminerad (nersmittad) hage kan vara svårt. Som en första åtgärd bör en hage där salmonellainfekterade djur gått hållas tom. Det görs för att minska risken för smittspridning till hästar och människor.

Hur länge man ska hålla hagen tom och ifall man kan behandla hagen för att påskynda det hela har studerats av forskarna Karin Nyberg, Björn Vinnerås, Susanna Sternberg Lewerin och Ann Albihnvid SVA. Kalkning av marken på rätt sätt visade sig vara en effektiv metod för sanering av en hage som förorenats med salmonella.

Kalkningen förändrar surhetsgraden så att pH höjs. Det hämmar överlevnaden av salmonellabakterien. pH måste höjas tillräckligt i hela ytskiktet av hagen som ska saneras, och pH-höjningen måste kvarstå under minst en vecka. Mängden gödsel i jorden och temperaturen påverkar också effekten av kalkning.

Kalk dödar salmonellasmitta i mark

Forskarna Karin Nyberg, Björn Vinnerås, Susanna Sternberg Lewerin och Ann Albihn vid SVA har studerat överlevnaden av salmonella i mark som är bemängd med hästgödsel och hur sanering med tillsats av kalk fungerar. Resultaten visade att en effektiv avdödning av salmonella sker redan efter en till ett par dagar efter optimal tillsats av kalk.

Studien visade att behandling med släckt kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2), som tillfälligt höjer jordens pH-värde, är ett effektivt sätt att sanera salmonellakontaminerad mark. Men för att det ska fungera måste kalk tillsättas i sådan mängd att tillräckligt höga pH-värden uppnås.

En kalkbehandling på cirka 2 procent visade sig i de flesta fall medföra optimala förhållanden för sanering av salmonella, då salmonellan dog av redan efter 1-3 dygns lagring vid denna kalkhalt. Sättet att tillföra kalken till jord visade sig ha stor betydelse för den avdödande effekten på salmonella. Endast totalinblandning av kalk medförde fullgod avdödning. Dessutom påverkades avdödningen av mängden gödsel i förhållande till jord, med längre avdödningstider ju högre halt gödsel det var. Även lagringstemperatur påverkade avdödningstiden.

Många isolerar inte nyanlända hästar

Salmonella är en zoonos som kan ge allvarlig sjukdom hos människa. Zoonoser är infektioner som smittar mellan djur och människa.  Eftersom hästar hanteras mycket, även av barn, så är salmonella som förekommer bland bland hästar ett allvarligt problem.

Genom åren har en del utbrott förekommit i Sverige främst på stuterier under våren samt vid djursjukhus. Det ökande antalet internationella och nationella transporter vid avel, uppfödning, träning, tävling och handel med hästar ökar risken för salmonellasmitta i vårt land.

Isolering av nyanlända djur är vanligt eller praxis för flertalet lantbruksdjur, som för nötkreatur, svin och fjäderfä, men för hästar sker detta bara undantagsvis. En nyintroducerad smitta kan därför spridas snabbt.

Salmonella kan överleva i hagen

I preventivt syfte är det viktigt med regelbunden mockning av hagar för att hålla gödselmängden nere, men om en salmonellainfektion sker behövs rutiner för hantering av både hästar och markytor. Kraftigt gödselbemängd och upptrampad mark kan bli reservoar för salmonellabakterier samt en källa för spridning av smitta till andra hästar och till miljön.

Hur länge salmonella finns kvar i miljön varierar och beror på temperatur, fuktighet, jordart, med mera men överlevnad på upp till 30 månader i gödsel har visats. Denna studie har syftat till att undersöka kalkning som metod vid sanering av hästrasthagar.

Studien utfördes i laboratorium

Studien har utförts i laboratorium inomhus vid temperaturerna 4 och 14ºC. En salmonellabakterie  isolerad från hästgödsel vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) användes som försöksbakterie. Vid försöksstart tillsattes salmonellan till färskt insamlat hästgödsel och därefter blandades hästgödsel i olika proportioner med sand- eller lerjord (i förhållande 1:9, 1:1 och 9:1).

Jord/gödselblandningarna har sedan använts i fyra olika delförsök som angripit sättet att applicera kalk på, olika kalkmängders effekt på pH, avdödning av salmonella vid 2 procent kalktillsats samt  ett lagringsförsök utan tillsats av kalk.

Kalken bör höja pH i en vecka

Resultaten visade att en effektiv avdödning av salmonella i hästgödselbemängd jord sker redan efter en till ett par dagar efter tillsats av kalk. Förutom i sandjord med liten gödseltillsats, där det tog det lite längre för salmonellan att avdödas. Den troliga orsaken till kalkens avdödande effekt är dess förmåga att tillfälligt höja pH-värdet i jord/gödselblandningen.

En pH-profil efter tillsats av 1-4 procent kalk visade att även om en likvärdig höjning av pH skedde (till cirka pH 12), skiljde sig tiden för pH att normalisera sig, det vill säga återgå till normalt pH, mellan de olika kalkmängderna.

Är pH för högt när hästar åter släpps i hagen kan djuren få frätskador på huden och hovarna. Optimala förhållanden för en sanering är att pH hålls högt i cirka en vecka, för att säkerställa att all salmonella ska försvinna, för att sedan relativt fort normaliseras så att hagen åter kan tas i bruk. Detta uppnåddes i de flesta fall av en kalktillsats på 2 procent.

Högre mängd kalk vid mycket gödsel

Förutom mängden tillsatt kalk påverkade mängden gödsel i förhållande till jord tiden för pH att normalisera sig. Vid högre mängd gödsel gick det fortare för pH att normaliseras. Detta innebär att högre mängd kalktillsats kan behövas i kraftigt gödselbemängda hagar. I de omvända fallen, med lägre mängd gödsel i förhållande till jord, kan det ta alldeles för lång tid för pH att normaliseras. Ett praktiskt problem inför en sanering i en salmonellasmittad rasthage kan bli att bedöma halten gödsel i hagen, och därmed vilken kalkmängd som ska användas.

Det är också viktigt att en pH-höjning sker i hela det kontaminerade materialet för att kalkbehandlingen ska vara en effektiv metod för sanering av salmonella. Där pH inte är höjt kommer salmonellan att överleva, för att sedan återkontaminera resten av materialet när pH efter hand normaliseras.

Totalinblandning av kalk gav bäst effekt

Sättet att applicera kalk till en kontaminerad mark kommer därför att vara kritiskt vid sanering. I denna studie jämfördes totalinblandning av kalk med att vattna ner kalk, och det visade sig att totalinblandning var den mest effektiva metoden.

En faktor som påverkade inblandningen av kalk var jordartens struktur. En effektiv inblandning av kalk är naturligtvis lättare om jord- och gödselstruktur är så lite aggregerad som möjligt. I verkliga hästrasthagar kommer jordartens struktur naturligtvis variera.

Vidare studier om hur man på ett rimligt sätt ska kunna homogenisera materialet och sprida kalk i stor skala behövs. En annan viktig fråga inför en sanering av en salmonellakontaminerad hage är hur djupt kalken ska blandas ner. Detta kan variera med avseende på hur upptrampad/-blandad jorden och gödseln är i hagen.

Ytterligare forskning ger praktiska rekommendationer

Vid SVA fortsätter forskningen kring sanering av salmonellasmittade hästrasthagar. Målsättningen är att ta fram praktiska rekommendationer för hantering och behandling i fält. Dessa rekommendationer bör baseras på att kalkning har testats och utvärderats utomhus i större skala. Fortsättningsprojektet startades under 2009-2010 och finansierades av Stiftelsen Svensk Hästforskning.