Hästens miljö

Antibiotika till hästar

Antibiotika till hästar, 7 saker att tänka på

Antibiotika används för behandling av bakteriesjukdomar och kan vara livräddande. Hos hästar kan det till exempel röra sig om ledinfektion eller lunginflammation som orsakas av bakterier.

Alla hästar har normalt bakterier på sin hud, i munnen, i tarmen och vissa andra ställen. Dessa ”goda” bakterier kallas normalflora. De hjälper till att skydda mot sjukdomsframkallande bakterier.

Vid en bakterieinfektion har sjukdomsframkallande bakterier fått ett övertag. Oftast klarar hästens eget immunförsvar att bekämpa bakterierna, tillsammans med sårrengöring till exempel. Men ibland behövs mer hjälp. Antibiotika som penicillin kan hjälpa så att infektionen läker och det kan bli livräddande.

IMG_6825

För att undvika att bakterier utvecklar resistens ska antibiotika enbart ges när det är nödvändigt. Foto: Carin Wrange

1. Antibiotika dödar känsliga bakterier men resistenta gynnas

Antibiotika verkar genom att störa viktiga funktioner hos bakterierna. Många av de bakterier som är känsliga för antibiotika kommer att dö, även bakterier som tillhör normalfloran.

Vissa bakterier är dock motståndskraftiga (resistenta) mot antibiotika och kommer att överleva. De gynnas av antibiotika. De kan bli fler och sprida sig lättare till omgivningen. Djur och människor som behandlas med antibiotika blir därför också mer mottagliga för smitta utifrån av resistenta bakterier. Några exempel på resistenta bakterier är MRSA och ESBL-bildande tarmbakterier.

”Värstingbakterier” eller multiresistenta bakterier som är resistenta mot flera olika antibiotika kan också drabba hästar. Om någon blir sjuk av bakterier som är multiresistenta så kan det bli omöjligt att antibiotikabehandla, eftersom det inte finns någon behandling som bakterien är känslig för. I värsta fall blir infektionen livshotande.

2. Resistensutvecklingen måste hindras

Resistens blir allt mer utbrett bland bakterier. Förr sågs antibiotika som ett ”mirakelmedel” men det har gradvis förlorat sin effekt. Det blir svårare att behandla vissa bakteriesjukdomar hos människor och djur.

Resistensutveckling påverkas av den sammanlagda användningen av all antibiotika. Det beror på att det finns ett naturligt kretslopp av bakterier mellan människor, djur och miljö. Man kan undvika många infektioner med god hygien och bra smittskydd. Det är viktigt för att motverka antibiotikaresistens.

Ända sedan 1940-talet har antibiotika använts av läkare och veterinärer mot infektioner. I många länder utanför EU används också antibiotika i fodret för att öka tillväxten hos djur. Det är inte tillåtet i Sverige sedan 1986, och inte i EU sedan 2006.

3. Antibiotika måste användas klokt

För att förebygga ökad resistens är det viktigt att använda antibiotika endast när det är nödvändigt. Man får inte använda antibiotika bara ”för säkerhets skull”. Virus, till exempel vid förkylning, går inte att behandla med antibiotika. Låt en veterinär bedöma när det är rätt läge.

Om hästen är pigg och mår bra behövs oftast inte antibiotika, till exempel vid en sårinfektion som inte är nära en led. Ofta kan man istället hjälpa hästen genom rätt sorts sårvård. Använd inte heller antibiotikasalvor till småsår.

När antibiotika ändå behövs, ska veterinären väga in risken för spridning av resistens när antibiotikasort väljs:

  • Medlet ska påverka hästens normala bakterieflora så lite som möjligt (ha ett smalt spektrum).
  • Medlet ska förväntas nå fram till infektionsområdet.
  • Medlet ska ha tillräcklig effekt mot bakterien, utan oönskade följder eller biverkningar.
  • Så kort behandling som möjligt är bra för att minska påverkan på normalfloran.

Det bästa är därför om ett bakterieprov tas. Provtagning är särskilt viktigt om en viss behandling inte hjälpte, eller om det blivit ett återfall. Däremot ska man inte välja antibiotikasort i första hand efter vad det kostar, eller hur lång karenstid det har till tävling eller slakt efter behandling.

De vanligaste antibiotikapreparaten som används till hästar i Sverige är penicillin, som ges som injektioner, och trimetoprimsulfa, som oftast ges som pasta i munnen.

brunst-och-agglossning-vetamer

Virusinfektioner går inte att behandla med antibiotika. Foto: Sigbrit Mattsson

4. Vissa risker för biverkningar finns

Det finns alltid en viss risk för biverkningar vid användning av läkemedel. För alla sorters antibiotika till häst finns det exempelvis en viss risk för diarré, på grund av störning av tarmfloran. Oftast blir diarrén lindrig och kortvarig, men det förekommer allvarliga tillstånd och dödsfall. Risken är högre om olika antibiotika kombineras. Vid injektion av olika läkemedel kan bland annat chock förekomma.

Oönskade reaktioner och dålig behandlingseffekt ska rapporteras till Läkemedelsverket.

5. Karenstid för slakt och noteringar i hästpasset enligt lag

Hästar räknas som livsmedelsproducerande djur, alltså de får användas till kött. Ganska få antibiotikasubstanser är därför godkända för behandling av häst rakt av. Karenstiden som måste passera efter behandling innan slakt anges på förpackningen, eller meddelas av veterinären. När slaktkarenstiden har gått, är hästköttet säkert att äta.

6. Karenstid för tävling måste följas

Hästar som har behandlats med antibiotika får inte tävla innan tävlingskarenstiden gått ut. Den som tävlar är skyldig att känna till vad hästen har behandlats med och att följa tävlingsbestämmelserna.

häst-hoppning-hinder-tävling

Tävlande hästar får inte ha antibiotika i kroppen enligt svensk djurskyddslagstiftning och tävlingsreglementen. Foto: Carin Wrange

7. Lämna in överbliven antibiotika på apoteket

Lämna in antibiotika och andra överblivna läkemedel på apoteket. Då bidrar du till att medicinen inte används i onödan och inte heller sprids i vår miljö.

Lägg medicinerna som ska lämnas in i en genomskinlig plastpåse. Apoteken kan ge gratis påsar för detta.

Text: Gittan Gröndahl, tf statsveterinär, SVA, 2020-05-28

Antibiotika till hästar - Veta Mer

Du kan få veta mer om antibiotika och resistens mot antibiotika genom att följa dessa länkar:

 

Sveriges Veterinärförbunds antibiotikapolicy

Sveriges Veterinärförbund har en officiell antibiotikapolicy sedan 1998. Där framgår att infektionssjukdomar i första hand ska motverkas genom förebyggande åtgärder. Det är dock i många situationer berättigat att använda antibiotika för att bota sjukdomar hos husdjur.

Antibiotika utgör en av de mest värdefulla läkemedelsgrupperna inom veterinärmedicinen. Användning av antibiotika bör ske på ett sådant sätt att behandlingen är effektiv samtidigt som oönskade sidoeffekter minimeras. Till oönskade sidoeffekter hör resistensutveckling, ekotoxikologiska effekter, restsubstanser i livsmedel och biverkningar. För att begränsa de oönskade konsekvenserna strävar veterinärkåren efter att använda antibiotika på ett välmotiverat och omdömesgillt sätt.

Strävan är att bevara och om möjligt förbättra det förhållandevis gynnsamma resistensläge som råder i Sverige, att begränsa konsekvenser för miljön samt att konsumenterna tillhandahålls säkra livsmedel. Användande av antibiotika i tillväxtfrämjande eller generellt förebyggande syfte hör inte ihop med detta synsätt.

Riktlinjer för användning av antibiotika inom hästsjukvård – Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap

Sveriges veterinärmedicinska sällskap (SVS) har sammanställt riktlinjer för antibiotikaanvändning till häst. De bygger på principerna i Sveriges Veterinärförbunds allmänna antibiotikapolicy. Syftet är att optimera användningen av antibiotika så att resistensutveckling och andra oönskade sidoeffekter kan minimeras.

Riktlinjerna är tänkt att användas som en vägledning vid val av behandling, vilket ibland kan innebära att avstå från behandling eller att välja annan behandling än antibiotika.

Riktlinjerna kan användas både av kliniskt verksamma veterinärer och i undervisningssyfte. Författningar och andra regelverk gällande tillgängliga substanser, slakt- och tävlingskarens med mera
måste alltid följas.

Dokumentet är indelat i fem huvuddelar:
• Antibiotikapolicy
• Perioperativ antibiotikaanvändning
• Riktlinjer för behandling av sjukdomar i olika organsystem
• Allmänt kring val och hantering av antibiotika inklusive karenstider
• Tillgängliga antibiotika

Dosering av antibiotika till häst – behandlingsrekommendation

Läkemedelsverket har gett ut ”Dosering av antibiotika till häst – behandlingsrekommendation” 2015. Syftet är att ge väl underbyggda råd om hur antibiotika ska doseras till häst för att ge tillfredsställande behandlingsresultat utan onödig exponering när det bedömts att behandling är nödvändig. Rekommendationen gäller systemisk antibiotikabehandling av häst, medan lokalbehandling utelämnats.

All antibiotikaanvändning är förknippad med risk för utveckling och spridning av resistens. Då behandling med antibiotika bedöms vara nödvändig är det därför viktigt att användningen är väl avvägd vad gäller dos, doseringsintervall och behandlingstidens längd, för att uppnå tillfredsställande effekt utan att i onödan exponera individen för antibiotika. Valet av antibiotikasubstans/-klass är också betydelsefullt för att på sikt bibehålla effektiva behandlingsalternativ för olika typer av infektionssjukdomar hos häst, och för att reducera riskerna för resistensöverföring till människa.

Resistens mot antibiotika hos bakterier som kan orsaka sjukdom är ett av de stora hoten mot framtida folk- och djurhälsa. Utvecklingen går att motverka genom klok användning av antibiotika, god hygien och ett aktivt smittskyddsarbete. Grundläggande är att antibiotika bara ska användas när det är nödvändigt. Förekomsten av infektioner ska, när så är möjligt, motverkas genom förebyggande åtgärder. När antibiotika ändå behövs ska risken för spridning av resistens vägas in i valet av behandling (SJVFS 2013:42). Det innebär att man bör välja ett antibiotikum som påverkar djurets normala bakterieflora så lite som möjligt (så kallade smalspektrumantibiotika). Antibiotika som ges till djur eller människor i situationer där få eller inga andra medel finns att tillgå bör användas med återhållsamhet.

Jordbruksverket har i föreskriften SJVFS 2013:42 begränsat veterinärers rätt att ordinera vissa antibiotika som enbart är godkända för humanmedicinskt bruk (kapitel 2, § 5–6). Vidare får fluorokinoloner samt tredje och fjärde generationens cefalosporiner bara ordineras när mikrobiologisk undersökning och resistensbestämning visar att verksamt alternativ saknas, vid akuta livshotande tillstånd eller då infektionens art är sådan att provtagning inte är möjlig (kapitel 2, § 11).

Utöver risk för resistensspridning är det många andra aspekter som bör vägas in vid val av antibiotika. Som grundprincip bör det läkemedel väljas som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet kan väntas vara mest effektivt, samtidigt som risken för oönskade sidoeffekter (till vilka risk för spridning av resistens hör) måste vägas in. Andra aspekter som kostnad eller karenstid för slakt och tävling bör inte prioriteras före optimal effekt och risk för oönskade sidoeffekter.

Hygienregler inom djurens hälso- och sjukvård

En bra vision för hygienarbetet inom djurens hälso- och sjukvård är att skapa en verksamhet där djuren slipper onödiga infektioner, kunderna är nöjda och arbetsmiljön förbättrats genom minskad risk för smittspridning från patient till personal.

SVA drev ett projekt för att stödja arbetet kring hygienregler för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård 2013-2014. Sedan 1 april 2014 ska nämligen all klinisk veterinär verksamhet ha och arbeta efter en hygienplan (SJVFS 2013:14, ”K112”). I planen ska det bland annat framgå hur smittspridning och vårdrelaterade infektioner ska motverkas. ”Det ska vara lätt att göra rätt!”

6 punkter som är viktiga för att lyckas med hygienplaner:

  • En ledning som värdesätter hygienarbetet
  • Minst en utsedd person med tydligt klargjort ansvar (hygienombud)
  • En plan som är anpassad till det läge verksamheten är i just nu
  • Rutiner som är lätta att följa
  • Metoder för att följa upp om man lever som man lär
  • Ett kontinuerligt förbättringsarbete

På dessa sidor finns information och material från projektet som kan vara till nytta både för dem som ska ta fram och tillämpa hygienrutiner, och för länsveterinärerna som ska kontrollera att alla verksamheter har och jobbar efter en hygienplan.

Antibiotika och antibiotikaresistens – SVA

SVA och Strama VL arbetar med övervakning av resistensläget hos bakterier från svenska djur, rådgivning och strategier för minskad resistens.

På SVA:s webbplats finns mycket information och länkar till rapporter, till exempel
Bakgrundsfakta om antibiotika och antibiotikaresistens,
Faktablad om antibiotika och djur,
SVA-vet om antibiotikaresistens, en global smitta, och
antibiotikaresistens hos bakterier från svenska hästar.

Det är svårt att uppskatta hur mycket antibiotika som förbrukas till svenska hästar totalt. Försäljningen av sådana preparat som innehåller trimetoprim-sulfa och ges via munnen till häst minskade i alla fall med 30 procent mellan 2010 och 2015.

När det gäller antibiotikaresistens hos bakterier från människor och djur har Sverige fortfarande en gynnsam situation, ur ett internationellt perspektiv. Detta stöder att vi har effektiva strategier för att främja rationell användning av antibiotika och begränsa spridningen av antibiotikaresistens. Trots det ökar de flesta typer av resistens som övervakas. Den trenden har pågått sedan den nationella övervakningen startade i slutet av 90-talet. Läs mer här om resultaten av Svarm, Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering.