Månadens profil mars 2018

Travhippologen Marita Lindberg vet hur viktigt det är med kompetenta hovslagare ute i stallarna. Hennes ambition som utbildningsledare för hovslagarprogrammet på riksanläggningen Strömsholm är att hovslagare ska få högre status och betraktas som en viktig del inom djurhälsovården.

Marita Lindberg är utbildningsansvarig för hovslagarprogrammet på Strömsholm. Här i smedjan hos några av studenterna som går första året. Foto: Carin Wrange

Marita Lindberg är Månadens profil på HästSverige under mars månad. Läs om hennes tankar kring hovslagaryrket.

- Det är inspirerande att jobba med de utbildningar för hovslagare som vi nu har på alla tre riksanläggningarna i Sverige. Den treåriga hovslagarutbildningen startade hösten 2017 och möter redan upp mot de krav som Jordbruksverket har beslutat om ska gälla från 1 januari 2026, säger hon.

Ridskolan Strömsholm har sedan 2012 bedrivit utbildningen för hovslagare på Strömsholm. Till en början var den tvåårig men har nu alltså utökats till totalt tre år. Det är en förlängning som Marita tycker är helt rimlig.
- Hovslagarens arbete är viktigt för hästarnas välfärd, och i takt med kraven höjs behöver våra studenter lära sig mer.

Ryms mycket i kursplanen

Att kunna smide är en viktig del av hovslagaryrket. Här gör studenterna egna skor från grunden. Foto: Carin Wrange

Kursplanen för de tre åren har diskuterats fram tillsammans med en ledningsgrupp som företräder hela hästbranschen. På schemat står såväl hovvård, hovslageri, fysiologisk skoning, korrigering och balansering som hovsjukdomar. Inom de totalt 600 yrkeshögskolepoängen ryms också kurser om arbetsmiljö och hälsa, företagande samt smittskydd och lagstiftning.

- Vi lägger även stor vikt vid hästkunskap samt hur man jobbar med föl och unghästar. Det är otroligt viktigt att alla hovslagare är vana vid hästar. Vid varje tillfälle behöver de kunna läsa av hästens beteende för att kunna göra ett bra och säkert jobb.

Heta arbeten är en del av hovslagarnas vardag. Foto: Carin Wrange

Trots att utbildningen innehåller många olika kurser är det sällan som studenterna sitter på skolbänken. Den mesta teorin varvas in i de praktiska momenten. Marita kallar det praktisk teori och med små studerandegrupper tycker hon det fungerar väldigt bra.
Merparten av utbildningen sker på Strömsholm där hovslagarna nu har egna lokaler för skoning och smide. Många av ridskolans hästar får sina hovar omskötta av studenterna. Men för att få träning på andra typer av hästar och i andra miljöer åker de även ut till flera andra stallar, bland annat till Stefan Melanders travhästar och till ett stall med enbart islandshästar.

- Vi har även ett stall med ardennerhästar och då får de prova på att sko tyngre hovar. Det är ju väldigt viktigt att studenterna får med sig en bred erfarenhet ut i yrket.

Studenterna som går på utbildningen har olika mycket erfarenheter med sig och vissa har redan jobbat som hovslagare under några år. Eftersom det är relativt få elever i varje årskurs kan varje person till viss del få en individuell studieplan.

Stort intresse för pedagogik

Under tiden i Italien jobbade Marita med flera kända travhästar. Här med Jim Fricks hingst Lemoyne Square. Foto: Privat

Marita har ett brinnande intresse för pedagogik och tycker att arbetet med en utbildning är väldigt roligt. Vid sidan om sitt jobb på Strömsholm läser hon också en distanskurs inom specialpedagogik för att förkovra sig ytterligare.

Första kontakten med hästar fick hon som barn i Hebytrakten där hon växte upp. På By ridklubb, som senare ändrade namn till Heby Ryttarförening, fick hon lära sig grunderna av ridläraren Marianne Hansson. Vid sidan om lektionerna var hon också medryttare på både ponnyer och hästar. Några av dem fick hon även tävla.
I slutet av tonåren kom Marita i kontakt med travhästar och sedan dess har det varit den hästsport hon har närmast sitt hjärta.

- Jag fascinerades av hur trevliga individer travhästarna är, så lätta och positiva att jobba med. Jag blev också imponerad av hur mycket kunskap om häst som finns bland de aktiva inom sporten. Det blir så uppenbart om hästarna inte mår bra, kanske tränas fel och därmed inte presterar på tävling. Det är så mätbart.

Hon jobbade under en period åt olika travtränare, både i Sverige och i Italien. Hennes mentor in i travvärlden var Börje Gusén som hade sin anläggning nära Sala. Han hade mycket kunskap om häst att dela med sig av och Marita lärde sig mycket. Efter några år tog hon chansen att få jobba med travhästar i Italien, dels hos Leif Berggren och dels hos Enrico Belei på en anläggning utanför staden Pisa. I Italien fick hon också sköta om Jim Fricks dåvarande stjärnhäst Lemoyne Square (US).
Väl tillbaka i Sverige fick Marita jobb hos legendariska tränaren och kusken Stig H Johansson. På hans gård Stora Alby trivdes hon bra och uppskattade de noggranna rutiner som genomsyrade hela verksamheten.

- Vid den tidpunkten i början på 1990-talet hade jag börjat fundera på att söka någon form av utbildning, gärna med någon djurinriktning. När SLU 1994 startade hippologprogrammet med bland annat travinriktning så kändes det helt rätt.

Första året nere på Flyinge

Marita och Queen Ida på tävling för många år sedan. Foto: Privat

Marita minns ännu antagningsprovet som gjordes på Fornaboda travbana i Lindesberg. Det var till slut fem personer som antogs. Första året gick studenterna på travinriktningen tillsammans med ridhästgruppen på riksanläggningen Flyinge i Skåne.
- Det var ett väldigt bra år, SLU hade laddat med fantastiskt bra lärare som gav oss massor med kunskap om hästen som biologisk varelse. Vi fick också lära oss mycket om hästens skötsel och vi fick köra häst och vagn. Själv hade jag ansvar för hingsten Trombon på Flyinge.

Året efter flyttade travhippologerna över till Kvinnersta utanför Örebro, det första och enda året som utbildningen hölls där innan den permanent flyttade till Wången.
- På Kvinnersta fick vi lära mycket om träning av häst vilket var väldigt roligt. Vi fick dessutom i uppgift att välja ut och köpa in dels en unghäst och dels en äldre tävlingshäst. Det var verkligen problembaserat lärande i praktiken.

Fick själv köpa in skolhästar

Marita tycker att hon har hamnat helt rätt när hon får arbeta på Strömsholm. Foto: Carin Wrange

Marita valde ut en 1-åring och en 5-åring, den förstnämnda valde hon på härstamning, exteriör och ett visst mått magkänsla. För den äldre gick hon på tidigare tävlingsresultat. Träningen av den unga hästen fascinerade henne mycket och Marita ville lära sig mer. Hur mycket tid för återhämtning behöver hästarna? Vad fanns att hämta inom vetenskapen?

Under hippologprogrammet väcktes viljan att jobba som pedagog inom hästbranschen. Marita fick jobb på Svensk Travsport för att integrera travet på gymnasierna och gjorde det under nio år. Under den perioden arbetade hon även som lärare på Ösby naturbruksgymnasium utanför Sala, kompletterade parallellt med en lärarutbildning vid Uppsala universitet, och gick sedan 2007 till det nystartade Västerås ridgymnasium.

Några år senare, 2011, blev hon erbjuden att få jobbet som studierektor för hippologprogrammet på ridskolan Strömsholm, och två år senare blev hon även utbildningsledare för hovslagarprogrammet.
- Idag jobbar jag enbart med hovslagarutbildningen, och det känns fantastiskt, för mig har Strömsholm alltid varit en drömarbetsplats.

Fem frågor till Marita Lindberg

1. Hur många hovslagare behövs för att ta hand om hästarna i Sverige?
Landet beräknas ha ca 360 000 hästar. Antal hästar i varje hovslagares kundkrets varierar mycket men om vi leker med tanken att varje hovslagare har 150 hästar i sin kundkrets så krävs det 2 400 hovslagare. Det verkliga behovet av hovslagare är troligen mycket högre beroende på att hästbranschen består av många olika användningsområden med vitt skilda krav på skoningsåtgärder. Dessutom väljer många hovslagare att ha färre kunder för att antingen lägga mer tid på varje kund eller för att arbeta deltid som hovslagare.
2. Hur rekryterar ni studenter till hovslagarutbildningarna?
Våra lärare, studerande och examinerade hovslagare är våra fantastiska ambassadörer för utbildningarna med ett stort kontaktnät. De gör alla en stor insats när de träffar presumtiva sökanden ute i stallarna som de skor i runt om i Sverige. Vi deltar även vid mässor, informerar via hemsidorna och syns i sociala medier. Det går också att hitta oss via Myndigheten för yrkeshögskolan.
3. Vilka egenskaper bör man ha för att bli en bra hovslagare?
Ett stort intresse för hästens hälsa. Man bör tycka om att träffa människor och arbeta fysiskt. Eftersom de flesta hovslagare blir egna företagare krävs också en entreprenörskänsla med kunden i fokus.
4. Vilken erfarenhet har du själv av hovslageri?
Jag började sko som 19 åring då jag gick som lärling hos andra hovslagare. När jag började arbeta med travhästar skärptes kraven men det gav även en större förståelse för vad de små förändringarna i hästens hovar kan göra för hästen. Under hippologutbildningen ingick att vi skulle sko och balansera våra egna hästar och även kunna försvara varför vi valt olika åtgärder. 
5. Är det skillnad på skoning inom olika discipliner?
Grundprinciperna är de samma men hovslagaren måste ha kunskap och förståelse för kraven på hästen inom den disciplin den ska prestera. Det krävs att kunna se och ha förståelse för hela hästen och den miljö som den lever i för att kunna ge optimala skoningsåtgärder inom varje disciplin.