Hästens miljö

Vad finns i gödseln?

Vad finns i gödseln?

Gödsel består av en blandning av träck, urin, strömedel, foderrester och vatten. Gödseln innehåller växtnäring och mullbildande ämnen.

Hästen lämnar spillning i form av träck och urin. Träcken består huvudsakligen av osmälta foderrester och urinen av vatten och salter som passerat njurarna. Hästar producerar ungefär tre gånger så mycket träck som urin. För en häst på cirka 500 kilo innebär det 8-10 ton gödsel per år.

hästgödsel med halm som strömedel

Halm som strömedel är oftast bäst för hästarna men kräver stora lagringsutrymmen och ger stor volym gödsel. Foto: Carin Wrange

I stallet samlas träck och urin upp tillsammans med strömedel. Ströets uppgift är att suga upp vätska och erbjuda hästen ett torrt, rent, mjukt och värmeisolerande underlag.

De vanligaste strömedlen är halm, spån och torv, men även rivet papper förekommer. På senare år har halm- och spånpellets, samt mixade blandningar av spån och torv börjat användas som strömedel.

Valet av strömedel beror på tillgång, pris, lagringsmöjligheter med mera. Torv har högre uppsugningsförmåga och binder kvävet i gödseln bättre jämfört med övriga strömedel.

Hästgödsel innehåller ofta mycket strö, ibland upp till 90 procent. Det leder till låga volymvikter och stora gödselmängder att hantera, samtidigt som det kan ge problem när gödseln används i växtodlingen.

Många tror att sågspån och kutterspån förgiftar marken. En del jordbrukare vill därför inte ta emot hästgödsel som innehåller stora mängder spån. Det finns dock ingen som helst grund för att kutterspån eller kutterspån från barrträd  skulle vara giftigt för marken även om det innehåller terpener.

Tjej som mockar i halm

Om hästen har halm i sin box gäller det att vara noga vid mockningen. Ta bara ut träck och blöt eller smutsig halm, spara den torra. Foto: Carin Wrange

Hur bryts gödseln ner?

Markens organismer behöver tid på sig för att bryta ned gödsel som innehåller mycket strö. De flesta strömedel är fattiga på växtnäring men rika på kolföreningar, vilket ger en gödsel med lågt växtnäringsinnehåll och mycket kol i förhållande till mängden kväve.

Förhållandet mellan kol och kväve kallas kol/kvävekvot. En hög kol/kvävekvot gör att nedbrytningen tar lång tid och det går åt kväve i processen. En låg kol/kvävekvot innebär att nedbrytningen går fort och att kvävet snabbt blir tillgängligt för växterna.

När gödsel med hög kol/kvävekvot bryts ned i marken kan den i inledningsskedet binda växttillgängligt kväve från markens förråd och därmed till och med försämra grödans tillväxt. På fält där strörik gödsel har spridits blir grödan ibland ljusare och ser sämre ut. Det beror på att det uppstår kvävebrist i marken när spånet eller halmen ska brytas ned.

Ett sätt att minska mängden gödsel och öka växtnäringsinnehållet är att vara noggrann vid mockningen. Ta bara ut träck och det strömedel som är smutsigt eller blött, låt den torra halmen vara kvar.

Växtnäring och mullbildande ämnen

Gödsel består av en blandning av träck, urin, strömedel, foderrester och vatten. Gödseln innehåller växtnärig och mullbildande ämnen, men kan också innehålla främmande föremål som till exempel balsnören, träbitar, stenar, hästskosöm och engångshandskar.

Detta ställer ofta till problem i den fortsatta hanteringen och gör gödseln mindre attraktiv att ta emot för till exempel lantbrukare.

Hästgödsel innehåller ofta mycket strö, ibland upp till 90 procent. Det leder till låga volymvikter och stora gödselmängder att hantera, samtidigt som det kan ge problem när gödseln används i växtodlingen.

Markens organismer behöver tid på sig för att bryta ned gödsel som innehåller mycket strö. De flesta strömedel är fattiga på växtnäring men rika på kolföreningar, vilket ger en gödsel med lågt näringsinnehåll och mycket kol (C) i förhållande till mängden kväve (N).

Förhållandet mellan kol och kväve kallas kol/kvävekvot (C/N-kvot). Hög kol/kvävekvot gör att nedbrytningen tar lång tid och det går åt kväve i processen. Låg kol/kvävekvot innebär att nedbrytningen går fort och kvävet snabbt blir tillgängligt för växterna.

Kvävebrist i marken vid nedbrytning

När gödsel med hög kol/kvävekvot bryts ned i marken kan den i inledningsskedet binda växttillgängligt kväve från markens förråd och därmed till och med försämra grödans tillväxt. På fält där strörik gödsel har spridits blir grödan ibland ljusare och ser sämre ut. Det beror på att det uppstår kvävebrist i marken när spånet eller halmen ska brytas ned.

Det är viktigt att veta hur mycket växtnäring gödseln innehåller för att kunna anpassa givan vid gödselspridningen till grödans behov och för att kunna följa lagstiftningen.

I Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring finns schablonvärden för fosforutsöndring och kväveinnehåll i gödseln från olika djurslag, bland annat hästar. Dessa schablonvärden ska i första hand användas för att beräkna att mängden fosfor och kväve som tillförs åkermarken inte överskrider lagstiftningens krav.

Hästgödseln är inte enhetlig utan varierande i sin sammansättning. Detta gör att det kan vara svårt att ta ut ett representativt prov för analys. Istället kan det vara bättre att göra beräkningar utifrån foderstaten för att få en bild över hur mycket näring som hamnar i gödseln under ett år.
En foderstatsberäkning ger en säkrare bild av näringsinnehållet sett över en längre period jämfört med ett gödselprov som bara ger en ögonblicksbild.

Fosfor och kalium går normalt inte förlorade förutsatt att lagringsutrymmet är tätt och inte läcker. Däremot sker alltid kväveförluster. Grovt uppskattat kan en fjärdedel av kvävet gå förlorat via ammoniakavgång från stall och lagerutrymmen. Förlusterna barierar beroende på strömedel och hur gödseln hanteras.

Återför kasserat foder till åkern

Flyghavrekärnor och andra ogräsfrön i gödseln kan vara ett problem och gör en del lantbrukare tveksamma till att ta emot hästgödsel. Uppvärmningen som sker i samband med framgångsrik kompostering gör att många ogräsfrön oskadliggörs.
De flesta ogräsfrön mister groningsförmågan vid temperaturer över 60 grader. Flyghavrekärnor kan i vissa fall överleva komposteringen.

Foder som blivit dåligt och ska kasseras innehåller fortfarande näringsämnen fast oftast inte lika koncentrerat som stallgödsel och andra organiska gödselmedel.

Kasserat foder bör återföras till åkermark så att näringen återgår till kretsloppet. Vanligtvis behöver foder, som hö och ensilage, komposteras innan spridning. Kompostering bör ske på en gödselplatta men kan även ske direkt i fält, så kallad stuka. Läs mer om lagring av gödsel HÄR.

Källa: Hästgödsel – en naturlig resurs, broschyr från Jordbruksverket, redigerad av Carin Wrange, redaktör HästSverige 2015-04-07