Få parasiter i mockad beteshage

Att regelbundet mocka en beteshage gör stor skillnad på förekomst av parasiter. Antalet blodmasklarver var betydligt lägre i en mockad beteshage jämfört med en omockad. Det visar ett examensarbete vid SLU som gjorts av hippologen Helena Thorolfson Rainamo.

Regelbunden mockning av beteshage gör stor skillnad på parasittrycket. Foto: Carin Wrange

Syftet med studien var att undersöka om regelbunden manuell mockning av beteshage kan minska parasitsmitta, bland annat förekomst av blodmasklarver, och på så sätt vara ett effektivt komplement till avmaskning för hållbar parasitkontroll.  Det visade sig att mockning två gånger per vecka var tillräckligt för att reducera antalet larver i gräset.

Trots att det endast var tre hästar som ingick i studien och att de inte utsöndrade så mycket ägg var resultaten entydiga. Studien visade att mockning av beteshage två gånger i veckan var mycket effektivt för att minimera antalet blodmasklarver i gräset.

Alla hästar bär på parasiter

Stor blodmask är den farligaste parasiten för hästar. Foto: Eva Tydén

Så gott som alla hästar är infekterade med parasiter. Blodmaskar är de parasiter som är vanligast. De delas upp i stora (Strongylusspecies) och små (Cyathostominae) blodmaskar. Hästens vanligaste parasit är Cyathostominae. Hästarna smittas när de betar gräs på infekterade beten. Parasiterna ger vanligtvis inga symtom men under vissa omständigheter kan deorsaka allvarliga hälsoproblem hos den infekterade hästen, som till exempel avmagring, diarré och kolik, samt larval cyathostominos.

Tidigare rutiner för att kontrollera parasiter innebar främst regelbunden avmaskning av alla hästar var åttonde vecka. Detta resulterade i en kraftigt minskad förekomst av S. vulgaris. Men den intensiva användningen av anthelmintika (avmaskningsmedel) ledde också till att flera av hästens parasiter utvecklade resistens mot anthelmintika, däribland Cyathostominae. Sedan år 2007 rekommenderas därför selektiv avmaskning i Sverige.

 Att parasiterna har utvecklat resistens mot anthelmintika innebär ett hot mot hästens hälsa. Nya medel för att bekämpa parasiter hos hästar har inte tagits fram sedan 1990-talet. Detta innebär att behovet av att utveckla alternativa metoder för parasitkontroll är mycket stort.

Tre hästar ingick i studien

En av beteshagarna mockades för hand två gånger per vecka. Foto: Carin Wrange

Studien med mockning utfördes på en gård i Knivsta kommun, Uppsala län. En betesmark på cirka tre hektar där hästar inte betat på två år, delades upp och stängslades till två jämförbara hagar.
Tre hästar med känd äggutskiljning av blodmask släpptes ut den 18 juni. Hästarna flyttades mellan hagarna vartannat dygn, så att de vistades lika mycket i båda hagarna. En vecka in i juli utgick en häst på grund av brist på bete. De två övriga hästarna betade till den 24 juli.

Under samma tid mockades den ena hagen manuellt två gånger per vecka. Gräsprover togs från båda hagarna varannan vecka från betessläpp till och med oktober. Träckprov från hästarna analyserades vid två tillfällen under säsongen. Hästarna var tre valacker av varmblodstyp i olika åldrar.
Hästarna som ingick i studien utsöndrade mellan 300–750 EPG av blodmask när de släpptes i ut i beteshagarna den 18 juni. Träckprover analyserades igen i samband med att hästarna flyttades. Studiens frågeställning var hur mockning av beteshage påverkar antalet infektiösa larver, L3-larver, i gräset. Resultatet av studien visade att antalet blodmasklarver (L3-larver) i gräset var betydligt lägre i den mockade hagen jämfört mot den omockade hagen.
Den här studien var den första i Skandinavien att mäta effekten av beteshygieniska åtgärder på hästbete.

Larver påträffades tidigt

Temperatur och nederbörd påverkar larvernas utveckling och överlevnad, därför är väderlek av betydelse för studiens resultat. Redan i det första gräsprovet, som togs i början av det 15:e dygnet, påträffades en liten mängd infektiösa larver i den omockade beteshagen. Hästarna hade endast gått i hagen i två veckor, vilket innebar en relativt snabb utveckling från ägg till infektiös L3-larv sett i relation till de två till fyra veckor som SVA (2016) beskriver som en normal utvecklingstid. Väderförhållandena under den perioden var optimala för utvecklingen av larverna. Det är viktigt att vidta åtgärder för att avlägsna träcken innehållande ägg, innan de utvecklas till L3-larver, eftersom det är då de rör sig från träckbollarna ut i gräset. I den mockade hagen påträffades larver vid endast två tillfällen. En annan fördel med att mocka betet är att betesytan ökar, eftersom ratorna blir färre.

Under den torra perioden påträffades inga larver alls i gräsproverna. När nederbörden ökade under andra halvan av augusti påträffades stora mängder larver. Den första större nederbördsmängden, på totalt 15,6 millimeter, inträffade lite mer än två veckor innan det högsta antalet påträffade L3-larver noterades. Regnet antas vara den viktigaste bidragande orsaken till den stora mängden larver i gräset. Fuktig väderlek med temperaturer kring 10-25 ? är de mest gynnsamma för larvernas utveckling.

Varierar mellan olika individer

Tre hästar ingick i studien om mockning av beteshage. Foto: Carin Wrange

Hästarna som ingick i studien hade en äggutskiljning över det tröskelvärde där SVA rekommenderar avmaskning. Det troliga är att antalet larver i gräset skulle vara lägre i en population med lägre äggutskiljning hos hästarna. De två hästar som betade hela perioden låg närmare tröskelvärdet än den häst som lämnade betet tidigare. Om häst nummer tre hade varit kvar i hagen längre tid skulle förekomsten av larver troligen ha varit högre, eftersom den hästen ensam hade en äggutskiljning som var mer än dubbelt så stor som de andra två hästarna tillsammans.

Äggutskiljning hos hästar varierar mellan olika individer. Att identifiera individer med hög äggutskiljning och avmaska dessa för att minska smittspridning är en viktig åtgärd att minska parasittrycket. Att förhindra ett högt smittryck på sommaren kräver en genomtänkt betesplan för att skydda betesmarkerna.

Många anläggningar som håller hästar, har inte tillgång till stora markytor i förhållande till antal hästar. Ett grundläggande problem är därför begränsad tillgång av betesmark vilket medför att överbetning av beteshagar bidrar till parasitspridning. När hästarna betar närmare träckhögarna ökar risken för parasitinfektion. Att använda grusade hagar skulle kunna vara ett alternativ, eftersom hästarna får i sig larverna då de betar gräs och därmed stoppas smittspridningen i en grusad hage eller i en hage som saknar gräs.

Läs hela examensarbetet om mockning av beteshage.

Värme och regn ökar frekvensen

Så gott som alla hästar är infekterade med endoparasiter. Blodmaskar är de parasiter som är mest frekvent förekommande hos häst. De delas upp i stora (Strongylus species) och små (Cyathostominae) blodmaskar.

Hästens vanligaste parasit är Cyathostominae. Hästarna smittas när de betar gräs på infekterade beten. Parasiterna ger normalt sett inga symtom men de kan orsaka allvarliga hälsoproblem hos den infekterade hästen, så som avmagring, diarré och kolik, samt larval cyathostominos.

Strongylus vulgaris (S. vulgaris) är den blodmask som är mest patogen. Larverna vandrar längs blodkärlen hos hästen och orsakar inre skador. Detta ger sedan symptom som kolik hos hästen.

Cyathostominae har en direkt livscykel. Beroende av regn, migrerar de infektiösa L3-larverna från träcken ut i betet och kan intas av en ny betande häst. Även S. vulgaris har en direkt livscykel och följer samma mönster men skiljer sig väsentligt åt när det gäller utvecklingen av L4-stadiet i tarmen.

Tidigare avmaskningsrutiner, med huvudsakligt syfte att kontrollera S. vulgaris, innebar regelbunden avmaskning av alla hästar var åttonde vecka. Detta resulterade i en kraftigt minskad förekomst av S. vulgaris. Emellertid har den intensiva användningen av athelmintika lett till att flera av hästens parasiter utvecklat resistens mot anthelmintika, däribland Cyathostominae. Sedan år 2007 rekommenderas selektiv avmaskning i Sverige.

Parasiter hot mot hästens hälsa

Mockning av beteshage gjorde stor skillnad på parasitförekomst visar examensarbete vid hippologprogrammet. Foto: Carin Wrange

Det faktum att hästens parasiter har utvecklat resistens mot anthelmintika innebär ett hot mot hästens hälsa.
Nya medel för att bekämpa parasiter hos hästar har inte framkommit sedan 90-talet. Detta innebär att behovet av att utveckla alternativa metoder för parasitkontroll är mycket stort.

Resistenta Cyathostominae är ett hot mot hästens välfärd. Alternativa icke kemiska metoder för parasitbekämpning behöver utvecklas på grund av att allt fler arter utvecklat resistens mot befintliga preparat. Beteshygieniska åtgärder så som mockning kan vara en sådan alternativ åtgärd.
Syftet med det här arbetet var att undersöka om regelbunden mockning av beteshage två gånger i veckan kan reducera parasitsmitta på betet och på så sätt utgöra ett effektivt komplement till avmaskning för hållbar parasitkontroll. Frågeställningen arbetet utgick ifrån var hur mockning av beteshage två gånger i veckan påverkar antalet L3-larver i gräset.

Beteshage mockades manuellt

Studien utfördes på en gård i Knivsta kommun, utanför Uppsala. Tre hästar med känd äggutskiljning av blodmask släpptes ut på bete och flyttades vartannat dygn mellan de båda hagarna.
Den ena hagen mockades manuellt två gånger i veckan. Den andra beteshagen mockades inte. Varannan vecka samlades gräsprover in som sedan analyserades. Baermann- tekniken användes för att anrika parasitlarverna i gräset.

Resultatet visade att medelvärdet för den omockade beteshagen var 3480. För den mockade beteshagen var medelvärdet sju.

De första positiva proverna togs i början av det 15:e dygnet efter att hästarna släpptes ut på betet. Dessa följdes av en torr period, utan nederbörd, med negativa prover från båda hagarna. I augusti inträffade en regnperiod och den 27:e augusti, omkring två veckor efter den nederbörden, beräknades de högsta värdena under studien. Antalet L3-larver per kilo torrsubstans gräs i den omockade hagen beräknades till 12 601 stycken, jämfört med 6 stycken L3-larver per kilo torrsubstans gräs från den mockade hagen.

Temperaturen är en faktor som påverkar utvecklingen av infektiösa L3-larver. När dygnsmedeltemperaturen sjönk under 10 grader under den senare delen av försöksperioden, minskade antalet påträffade L3-larver i proverna från den omockade hagen trots att nederbörden ökade, vilket bekräftar de studier som gjorts tidigare.
Slutsatsen av studien blev att gräsproverna från beteshagen som mockades två gånger i veckan innehöll färre L3-larver jämfört med beteshagen som inte mockades.

Läs hela examensarbetet om mockning av beteshage.