Månadens profil maj 2018

Hur kan man minska mängden parasiter i hästbesättningar utan att regelbundet använda avmaskningsmedel? Vilka andra åtgärder behövs för att hålla kontroll på parasiterna? Det är frågor som Eva Osterman Lind funderar över i sitt arbete som veterinär och parasitolog på SVA. Under maj är hon Månadens profil på HästSverige.

Parasiter hos olika djur fyller arbetsdagen för Eva Osterman Lind, parasitolog på SVA. Foto: Carin Wrange

Hästens parasiter blev en del av Evas vardag när hon 1995 påbörjade ett doktorandprojekt vid SLU om blodmaskinfektion hos häst.
Hon hade tre år tidigare blivit färdig veterinär och drömde om ett jobb på något distrikt i Jämtland eller Dalarna. Men arbetsmarknaden var under den perioden dålig och hon hamnade på djursjukhuset i Östersund. Långt från barndomsstaden och från sin sambo Thomas.

- Några år senare fick jag nys om den här doktorandtjänsten och eftersom jag tyckte parasiter var ett intressant område så sökte jag och blev antagen. Sedan dess har jag jobbat med parasiter hos häst och andra djurslag.

Eva Osterman Lind började tidigt rida. Här på ponnyn Beata på ridläger i Skälby, utanför Enköping. Foto: Privat

Eva drömde redan som barn om att bli veterinär. Hon gillade alla slags djur och skrev alltid överst på önskelistan att hon ville ha en egen häst. Hemma fanns visserligen en hund men det räckte inte, häst ville hon ha!

- Där jag bodde med min familj i södra Norby i Uppsala hade vi flera grannar som var veterinärer. Jag fick följa med dom till jobbet på Sveriges lantbruksuniversitet som bara låg några kilometer bort. Under högstadiet fick jag chansen att göra min pryo på kliniken för hästmedicin och blev helt övertygad om att det var detta jag ville jobba med.
Redan som femåring fick hon börja rida på ridskola. Först på Lagga ridskola en bit öster om Uppsala och året efter på Uppsala ponnyklubbs anläggning på Eke gård. Verksamheten på Eke drevs av Gertie Berglund som under åren fostrat många duktiga ryttare.
- Jag tyckte det var jättekul att rida och min första favorit på Eke var ponnyn Simsalabim. Tyvärr låg ju stallet rätt långt från där jag bodde, det blev många timmar på buss 23 för att komma dit, så jag kunde egentligen inte vara så länge i stallet som jag ville utöver ridlektionerna.

Det år hon fyllde 16 fick Eva och hennes syskon äntligen sin önskan uppfylld. Föräldrarna köpte en häst och det blev en isabellfärgad valack som hette Cream Pot. Hästen var importerad från England och hade tävlat en del i hoppning när han köptes in.

Det var en fantastisk häst som alla älskade, till och med mina föräldrar vågade rida på honom. Nästa häst vi köpte var tyvärr inte lika bra. Den hade fin stam och bra gångarter och tanken var att rida dressyr, min syster för Eric Lette och jag för Siv Brunnkvist. Tyvärr var det mycket fel på den hästen så den avlivades och vi fortsatte med ”Pottan ”.

Behövs träckprov och analys för besked

Eva läser igenom en av tusentals remisser för bland annat träckprov som anländer till SVA. Foto: Carin Wrange

Nu för tiden sker Evas hästkontakter nästan enbart via de tusentals träckprov (hästens bajs) som varje år skickas till laboratoriet på SVA. Att vår och höst kontrollera parasitstatus via träckprov är numera en vedertagen metod för att få svar på mängden parasiter hos såväl grupper av hästar som enskilda individer.

- Tidigare bekämpades parasiterna med regelbunden avmaskning flera gånger per år. Men att göra så är inte en hållbar metod då det skyndar på utvecklingen av resistens hos maskarna plus att man inte vet vilken eller vilka slags parasiter hästen bär på. Genom att skicka in träckprov för analys kan man få reda på det. I samband med träckprovet på våren bör man även beställa odling eller PCR-analys för att få besked om hästen bär på stor blodmask som är den farligaste parasiten. 

Evas avhandling om blodmaskinfektioner hos häst blev klar 2005. Då hade bland annat förekomsten av blodmaskinfektion och resistens hos svenska hästar kartlagts. Året efter började hon arbeta på SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) i Uppsala. Tillsammans med dåvarande kollegan Dan Christensson började Eva fundera på möjligheten att över tid följa parasitförekomsten på hästgårdar av olika storlekar.

- Vi ville göra det möjligt för gårdar att provta alla sina hästar individuellt och sedan låta dem få gårdsanpassade förslag om avmaskning och tips på åtgärder som skulle kunna sänka smittrycket. Samtidigt skulle vi på SVA kunna följa parasitläget och resistenssituationen i landet.

Följer hästgårdar i särskilt program

Det så kallade övervakningsprogrammet utvecklades på SVA. Grundprincipen är att träckprov ska tas på alla hästar varje vår och höst. Om det visar sig att någon eller några hästar utskiljer viss mängd parasitägg och/eller har stor blodmask eller bandmask rekommenderas selektiv avmaskning med lämpligt preparat.

- Det är i regel ett fåtal hästar på varje gård som utskiljer större delen av den totala mängden ägg. På samma gård finns alltid också hästar som utskiljer få eller inga ägg år efter år. Varför det är så individuellt vet vi inte, det kan finnas flera skäl. Däremot vet vi att föl och unghästar är den viktigaste gruppen att kontrollera och avmaska. Unghästarna har alltid större mängd parasiter än vuxna hästar och behöver därför extra omsorg.

Träckprov från hela Sverige trängs i SVA:s lab.
Vilka parasitägg göms i den här träcken?
Olika typer av parasitägg studeras i mikroskop.

År 2007 beslutade Jordbruksverket att inga avmaskningsmedel fick säljas till djurägare utan recept från veterinär. Orsaken var att man ville minska restsubstanser av läkemedel i livsmedel av animaliskt ursprung dit även häst räknas. Veterinär som förskriver avmaskningsmedel måste känna till att behov av avmaskning föreligger och då är träckprov ofta det bästa alternativet. Det positiva med receptkravet var att veterinärerna då fick möjlighet att ta kontroll över användningen av avmaskningsmedel och skulle kunna se till att de användes på ett klokt sätt. 

Samtidigt började de som arbetar med rådgivning att prata mer om andra förebyggande åtgärder som komplement till avmaskning. Betesputsning eller harvning av hagar, sambetning med andra djurslag såsom får, manuell eller maskinell mockning av hagar, samt att lägga mark i vila från hästar, är några av de råd som brukar ges till hästägare. Även att plöja upp marken och så in ny vall kan behövas vid parasitsmitta.

Viktigt upptäcka stor blodmask

Evas föreläser ofta för hästägare över hela landet om hur de ska förebygga förekomst av hästens parasiter. Det finns ett stort intresse i Sverige att verkligen ta till sig kunskap och använda den i praktiken.
- Men tyvärr når vi inte alla hästägare, säger hon, och på senare år har vi sett att förekomsten av stor blodmask har ökat. Vi räknar med att på 40-60 procent av landets hästgårdar finns numera minst en häst som bär på stor blodmask. Den parasiten är farligast för hästen och kan i värsta fall leda till dödsfall. Därför är det så viktigt att fråga efter analys av stor blodmask på våren, inte bara äggräkning.

Att mocka hagar gör stor skillnad för parasitförekomst i hästens miljö. Foto: Carin Wrange

Under 2017 var Eva handledare för en hippologstudent som i sitt examensarbete gjorde en studie om mockning av beteshagar. Två lika stora gräshagar betades av tre hästar som växlade hage varannan dag.

En av hagarna mockades två gånger per vecka under sommaren. Dessutom togs gräsprover från bägge hagarna ända till och med oktober för att undersöka om parasitlarver fanns i markerna.

Resultatet blev över förväntan. Den mockade hagen var i princip helt ren från parasiter medan gräset i den omockade innehöll tusentals med larver. Förekomsten påverkades även av att det regnade under en period och då blev ökningen av parasitlarver i gräset märkbart större.

- Det lönar sig alltså verkligen att mocka hagar, antingen manuellt eller med gödseldammsugare. Speciellt om man har begränsat med mark kan det vara till stor nytta eftersom man dessutom ökar betesarealen markant. Jag är medveten om att det också innebär mycket jobb för hästägarna men det är nödvändigt att ta parasitproblemet på allvar för att inte utveckla resistens mot de avmaskningspreparat som finns på marknaden, konstaterar Eva.

Fem frågor till Eva Osterman Lind

1. Vilken tid på året bör hästar träckprovas?
Den bästa tiden att ta träckprover är tveklöst på våren i april-maj. Då kan man förvänta sig att hästar med stor blodmask har de vuxna stadierna i tarmen och de kan detekteras genom odling eller PCR.
2. Händer det att man även kan se mask i hästens träck?
Absolut! Är man lite lagd åt det hållet kan man roa sig med att titta i avföringen 1-2 dagar efter avmaskning. Då kan i princip alla döda maskar och styngflugelarver ses. Hästar bygger upp immunitet och maskar dör av ålderdom så även mellan avmaskningstillfällena kan maskar ibland ses. Lättast är det att se spolmask och springmask eftersom de är stora och ljusa.
3. Är det meningslöst att avmaska utan att träckprov tas innan?
Så länge veterinären kan bedöma att behov finns för avmaskning kan avmaskningsmedel skrivas ut, även utan föregående prov. Det finns dock inget avmaskningsmedel som har effekt mot alla maskar så man bör veta vilka maskar man är ute efter. Att avmaska blint utan att känna till behovet är inte hållbart i långa loppet.
4. Sker det någon utveckling av nya avmaskningspreparat?
Nej, inte till häst vad jag vet. Vi måste alltså använda de befintliga substanserna på ett sunt sätt så att de är effektiva flera år till.
5. Är ditt jobb med parasiter ett bra samtalsämne på en middagsbjudning?
Alltid! Vem vill inte grotta ner sig i blodmaskar, trikiner i kött, kliande loppor och löss eller dvärgbandmask på blåbär under en middag….?