Utredning av ryggproblem hos häst

Det är ofta ett tålamods- och tidskrävande projekt att utreda en häst med misstänkt ryggproblem, och i många fall är det svårt att ställa en säker, specifik diagnos. Hästens temperament spelar också in, eftersom en hel del av symtomen har med ridbarhet att göra.

Veterinärundersökning av hästrygg. Foto: Carin Wrange Hur känns ryggen? Att undersöka ryggen hos häst är en viktig del i en besiktning. Foto: Carin Wrange

Träning och utrustning kan påverka hästens rygg

När man misstänker att hästen har ont i ryggen kan det vara klokt att börja med att gå igenom allt som har med hästens träning att göra. I enstaka fall kan det finnas en yttre orsak till hästens ryggont, som ett fall eller någon annan olycka, men det är inte det vanligaste. Kontrollera att sadeln verkligen passar. Även om sadeln låg perfekt när den provades ut kanske den inte gör det längre på grund av att hästen har vuxit eller ändrat form, eller så är det dags för en omstoppning.

Har kraven på hästen ökat? Kanske har det gått för fort och man kan behöva lägga om träningen i samråd med sin tränare. Passar du och hästen ihop och passar hästen för det du vill göra med den, eller har den kanske inte riktigt den förmåga som krävs? De flesta hästar med ryggproblem visar på något sätt smärta från ryggen. Hästen kanske reagerar med obehag vid sadling eller uppsittning eller blir sur och går undan när man trycker på ryggen.

Man måste dock komma ihåg att det finns känsliga hästar som alltid reagerar på dessa moment utan att egentligen ha ett problem med sin rygg. Här spelar bland annat temperamentet en stor roll.

Dessa är svåra frågor att ta ställning till och man kan som ryttare behöva ta hjälp av duktiga tränare för att göra en objektiv bedömning. Känns det som om man har bra utrustning, bra tränare och rimliga krav på hästen men den visar ändå problem kan det vara dags att söka veterinär hjälp.

Veterinärundersökning vid ryggrelaterade problem

Först börjar veterinären att lyssna till hur ryttaren berättar om problemet och hur det utvecklats, och vad hästen varit med om. Om hästen blivit behandlad, eller något ändrats i träning, utrustning eller skoning förändrats så berättar man om det. Det är viktigt att förstå ryttarens och hästens nivå av erfarenhet och vilka krav som ställts.

Veterinären undersöker hur hästen står och rör sig, hur den känns och reagerar i kroppen vid palpation med händerna, och hur den reagerar på olika tester av rörligheten. Ryggens olika strukturer är svåra att känna på med händerna, eftersom de till stor del ligger djupt under ett eller flera lager av muskulatur. Sadeln bör visas samtidigt. Ett arbetsprov görs vid hand, med longering och ridprov under en eller flera olika ryttare. Kanske testas hästen med olika underlag, moment och utrustning. Ibland görs en rektalundersökning för att undersöka rygg och bäcken inifrån.

Bedövningar eller smärtstillande behandling kan användas för att bedöma smärta och hitta områden för smärta. Effekten av bedövning bedöms med ett ridprov. Olika bildtekniker som röntgen, scintigrafi och ultraljud kan användas för att bedöma skelett och ligament i ryggen. Om problemet misstänks vara muskulärt kan blodprov för muskelenzymer användas före och efter arbete, och en muskelbiopsi kan analyseras.

Läs mer:

Undersökning av häst med ryggproblem

Vid misstanke om ryggproblem hos en häst bör man låta en veterinär göra en grundlig undersökning. I anslutning till veterinärundersökningen kan även utrustning, träningsrutiner och de krav som ställs på hästen, diskuteras.

Bedövning mellan ryggkotor på häst. Reflexmarkörer finns på plats i forskningssyfte. Foto: Hästkliniken, Universitetsdjursjukhuset, SLU

Undersökningen av en häst med ryggproblem måste vara noggrann och omfattande, därför blir den i regel tidskrävande.

Det är viktigt att väga in hästens historia, eventuella ryttarbyten eller andra större förändringar i hästens liv.

Man måste också utesluta att andra delar av kroppen är inblandade i hästens problem.

Anamnes

(sjukhistoria): Undersökningen av en häst med misstänkt ryggproblem inleds med att veterinären tar upp en noggrann sjukhistoria.

Denna del av undersökningen är viktig och det är bra om hästägaren/ryttaren har tänkt igenom hur problemet har uppstått och utvecklats före veterinärbesöket

Exteriör/kroppsbyggnad

Veterinären bedömer om det finns några påtagliga avvikelser i hästens exteriör, om den är normalt musklad för sin ålder och träningsstatus och om muskelutvecklingen är symmetrisk.

Rörelser

En allmän undersökning av hästens rörelser i skritt och trav på rakt spår samt även i galopp vid longering görs i regel. Böjprover utförs ofta, och det är f.f.a. bakbenens reaktioner som är viktiga.

Palpation

Både ben och rygg palperas (känns igenom). Eftersom det inte är ovanligt med samtidig hälta och ryggömhet kan man behöva ta ställning till om det finns en hälta som behöver undersökas och behandlas innan man tar itu med ryggen. Det är till exempel inte ovanligt att hästar med dubbelsidiga hältor (båda fram eller båda bak) blir sekundärt ömma i ryggmuskulaturen. I många fall försvinner även ryggömheten om hältan kan behandlas och då behöver man inte behandla ryggen separat.

Ridprov

Om man kommer fram till att ryggen sannolikt är det primära problemet är det värdefullt att få se hästen riden. Det är ju i regel då de största problemen visar sig. Ibland vill veterinären se hästen riden både av den ordinarie ryttaren och av en annan, professionell ryttare.

Bedövning

Ibland vill man lägga en bedövning av ett misstänkt ryggparti och då bedöms effekten av bedövningen i regel med ett ridprov före och efter bedövningen.

Bilddiagnostik

När man i bästa fall har lyckats ringa in ett misstänkt område undersöks hästen ofta vidare med någon bilddiagnostisk metod.

Skelettet undersöks framför allt med röntgen, men inte alla delar av ryggen är tillgängliga för röntgen på en stående häst.

Ultraljud används huvudsakligen till mjukdelar som muskler och ligament. I vissa fall kan hästen remitteras för scintigrafi. Det är en undersökningsmetod som går att använda även för djupliggande delar som inte röntgen kommer åt.

Program för vidare träning

I de allra flesta fall är det sedan aktuellt att lägga upp ett konvalescensträningsprogram. Detta inleds ofta med någon form av vila, i alla fall från de moment som orsakar hästen obehag.

Det är dock inte fråga om att stå still utan det ska vara en aktiv vila. Hage och avsuttet arbete som longering eller tömkörning är det vanligaste.

Ofta kombineras det avsuttna arbetet med någon form av antiinflammatorisk behandling, antingen allmänt i form av medicin som hästen äter, eller lokalt genom injektioner. Som komplement används ibland akupunktur, massage eller stretching.

Ryggproblem kräver tid

För vissa specifika ryggproblem finns kirurgiska metoder, men idag används dessa sällan. Stötvågs-behandling är ett nytt och relativt oprövat alternativ vid behandling av skelett- eller ligamentproblem i ryggen.

Vilken behandlingsregim som än väljs så får man alltid räkna med att det tar tid att få bukt med ett ryggproblem, minst flera veckor och oftare flera månader. Vissa hästar går inte att få tillbaka i full funktion men i de allra flesta fall går det att få hästen att fungera på någon nivå.

Läs mer:

Forskning om hästens rygg

Läs mer om forskning om hästens rygg:

Clinical Perspectives on Equine Back Kinematics - A Biomechanical Analysis of the Equine Back
at Walk and Trot 
Josefine Wennerstrand, veterinärmedicinsk avhandling vid SLU 2008

A Biomechanical Analysis of Relationship Between the Head and Neck Position, Vertebral Column and Limbs in the Horse at Walk and Trot, Marie Rhodin, veterinärmedicinsk avhandling vid SLU 2008

Diagnostic Imaging of the Equine Thoracolumbar Spine and Sacroiliac Joint Region
Charlotte Erichsen, veterinärmedicinsk avhandling vid Norges Veterinærhøgskole i Oslo 2003