Therese Waerner och Susanne Lundesjö Kvart från hippologenheten vid SLU, är två av deltagarna vid konferensen ISES 2012 som pågår 18-20 juli vid Royal Veterinary School i Edinburgh, Skottland.

ISES står för International Society of Equitation Science och hålls för tionde året i rad. Konferensen samlar ett stort antal forskare från hela världen. Den ende svensk som föreläser i år är professor Lars Roepstorff.

Läs Therese´s egen rapport från första konferensdagen:
Första dagens föreläsningar har haft olika teman, den hållbara hästen, fysiologiska aspekter på hästens beteende, ryttarens inverkan på hästen och träning av ryttare.

Varje tema inleddes med samlade föreläsningar 30 minuter och sedan 15 minuters som pågick 1-1,5 tim. Därefter var det pauser med fika och små miniföredrag på 3 minuter i olika salar.
Hittills har det varit lite blandad kompott och föreläsarna är mer eller mindre skickliga på att göra sin forskning intressant, användbar och lätt att förstå.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är mycket intressant att ta del av de olika perspektiv som finns inom equitation sience runt om i världen ?man kan undra vart vi är på väg och vad man vill med vissa projekt?

Ofta läggs fokus på hästens välfärd men man verkar glömma bort sådant som t.ex. människans säkerhet. Bland annat har föreläsare visat bilder på ryttare utan hjälm vilket känns litet konstigt.

Jag, som hippolog, tycker att det viktigaste för alla hästmänniskor är att lära mer om allmän kunskap om hästen; anatomi, utfodring, beteende, fysiologi, träning, hästhållning etc. Om man börjar tro att hästen kan lära sig lättare via feromoner (doftämnen), eller att hästen påverkas positivt (nedsatt hjärtfrekvens) av stressade människor kan tolkningen ju bli helt fel på sina håll?. Även om jag har stor respekt för alla projekt som är gjorda blir jag blir lite rädd när jag hör vissa av resultaten och hur de förmedlas!!!

Som deltagare har jag noterat att Australien har många forskare på plats vid ISES och är mycket tongivande när det gäller flera projekt. En av forskarna, P. McGreevy, föreläste om nya regler för hur spön får användas inom galoppsporten. Generellt vill man kraftfullt förbättra hästhållningen i Australien vad gäller träning och tävling etc.

Ett framtida forskningsområde tycks vara hästens hjärna. Dr Andy Hemmings, från Royal Agricultual College, UK hade ett föredrag om Equine Behavioural neurosciense: research goals for de next decade and beyond, där han bland annat jämförde hastens hjärna med människan (se bilden ovan). Han pratade även om tillvänjning och dopamin( en signalsubstans mellan nervceller i hjärnan) i sammanhanget.

Ett aktuellt ämne som diskuterats i många sammanhang de senaste åren är hur hästar påverkas av att ridas med huvud och hals i en extremt djup form (typ roll-kür) . Forskaren M. van Dierendonck redovisade en studie som gjorts på 15 danska dressyrhästar som alla var utbildade från medelsvår till svår klass. Hästarna reds av sina ordinarie ryttare och man mätte cortisol i saliv, hjärtfrekvens och variation i mellan huvud -och nackvinklar, beteende och tygeltryck.

Första dagen avslutades med mycket intressanta presentationer om interaktion mellan tränare och ryttare ur olika perspektiv. Dr Inga Wolfram gjorde livliga och medryckande presentationer om hur mätteknik på ett enkelt sätt kan användas i coaching av ryttare.
Lesley Hawson delade med sig av studier kring ryttarens inverkan och hur hon arbetar med att mäta tygel och sadeltryck.

Under konferensen har det idag också pratats om ryttarens position i hoppning där man jämfört elitryttare med mindre rutinerade hoppryttare. Man har också mätt ryttares och hästars hjärtfekvens, samt halten cortisol med eller utan publik...
Ja, det finns många olika frågeställningar att göra fortsatt forskning kring.?

hälsningar Therese "Tessan" Waerner, hippolog vid SLU