Hästens tänder växer hela livet
God mun- och tandhälsa är mycket viktigt för hästars välfärd och hälsa, då hästar är gräsätare och behöver kunna tugga sin mat ordentligt för att bryta ned foder samt tillgodose sig näring. I modern hästhållning baseras utfodring i huvudsak på grovfoder (exempelvis hö, hösilage och halm) som kompletteras med kraftfoder och mineraler vid behov. Om fodret inte tuggas ordentligt ökar risken för problem, till exempel förstoppningskolik eller foderstrupsförstoppning.
Hästtänder växer och slits ned under hela hästens liv. Därför är det nödvändigt med regelbundna tandkontroller för att förebygga problem. Om hästtänder slits ojämnt eller snett så kan det ge obehag och smärta. Förebyggande kontroller av munhålan är viktigt och ska göras av en veterinär som är vidareutbildad på hästtandvård.
Tandvård – från två års ålder
Om tandhälsan blir dålig kan hästar få problem med att äta. Till exempel kan fodret samlas i så kallade foderbollar i kinden istället för att sväljas och åka ner i magsäcken. Detta är en vanlig anledning till avmagring på äldre hästar.
Om tänderna inte tas om hand kan vissa hästar även utveckla så kallade hakar eller vassa kanter som skaver på slemhinnan och ger upphov till sår. Det är därför viktigt att årligen undersöka hästens munhåla hos veterinär som är vidareutbildad inom just hästens tänder – en så kallad hästodontolog.
Hästar kan drabbas av en rad olika problem i munhålan som om de inte åtgärdas kan skapa stort lidande och besvär. Större defekter, som att hästen har under- eller överbett, kan hästägaren ibland upptäcka själv. Men defekter eller skador som sitter inuti hästens mun är svåra att se utan rätt, veterinär, utrustning.
En regelbunden kontroll och vård av tänderna bör göras redan från det att hästen uppnår två års ålder. Enligt de rekommendationer som finns bör hästens munhälsa sedan undersökas årligen fram tills att hästen blir sex år gammal. Därefter kan hästar med helt normala munnar och utan större problem kontrolleras ungefär vartannat år, medan hästar som är födda med till exempelvis överbett bör undersökas oftare.